Intervju med Joel Almgren

[back to Joel's texts]

Joel blev häktad den 20 december 2013 och blev den 13 augusti förflyttad till fängelse. Den första perioden på Kumla och sedan nu på Tidaholm vilket båda är klass 1 anstalter vilket betyder att de har högsta möjliga säkerhet. Det har nu gått ett år sedan det som hände i Kärrtorp och vad som ledde till att han blev dömd för dråpförsök först i Tingsrätten till 6,5 år och sedan i Hovrätten till 5,5 år. Här nedan följer en intervju vi har gjort med honom.

Hur ser du på det som hände i Kärrtorp idag?

Jag tycker inte att det ska behöva ett ”Kärrtorp” för att samhället ska få upp ögonen för hur nära inpå oss nazismen befinner sig. Och nu när det gått ett år så verkar det redan ha glömts bort.
Min syn på det som hände i Kärrtorp har inte ändrats sen då. Jag behöver inte uppleva ett ”Kärrtorp” för att bli påmind om hur viktigt det är att ta striden på gatan. Jag har sett nazister attackera demonstrationer, antirasistiska konserter och fackliga blockader under hela mitt liv. Man behöver inte vara kärnfysiker för att förstå att antifascism är själförsvar.

Hur ser du på rättegången, din dom och uppmärksamheten från media?

Det finns kanske inte så mycket att säga om själva rättegången. Både jag och min advokat tyckte att rättegången både i Tingsrätten och den i Hovrätten gick bra. Uppenbarligen så gjorde den ju inte det. Vad gäller själva domen så hoppades jag på ett lägre fängelsestraff och att rätten skulle se att det var en självförsvarssituation, men samtidigt var jag förberedd på ett strängare straff. Jag tycker ju såklart att jag skulle bli frikänd men man får vara realistisk och jag vill inte sitta här i nästan 4 år och älta och bli bitter.
Uppmärksamheten från media har ju inte haft någon proportion över huvudtaget. Jag blev uthängd med namn och bild medan nazister som kastade flaskor och bengaler mot barn och pensionärer inte blir uthängda. Författaren bakom artiklen verkar ha googlat sig fram till sin fakta och sitter till och med i morgonsoffan hos SVT och säger att dom inte hängt ut mig tillräckligt. Jag har varken våldtagit eller mördat någon, jag har försvarat en tillståndsgiven demonstration när polisen inte var kapabel att göra det. Jimmy Åkesson får en tårta i ansiktet och då är det ett hot mot demokratin men när nazister attackerar en demonstration så är det ett bråk mellan extremister.

Hur ser du på antifascism? Och vad innebär det för dig?

Jag tycker att antifascismen i Sverige har hackat efter i utveckligen. Mycket sker per automatik och följer ett inrutat mönster. Det är hög tid för de antifascistiska grupperna att sätta sig ner och utvärdera de senaste 5 – 10 åren. Dessutom anser jag att vi borde ägna mindre tid åt att jaga nazister och mer tid åt att bygga upp den utomparlamentariska vänstern.
Antifascism för mig är att gå från ord till handling. De flesta normalt funtade människorna vill inte ha fascister marscherandes på gatorna men det gör inte alla dem till antifascister.

Tycker du att du har fått ett bra stöd? Och vart har det stödet i såfall kommit ifrån?

Jag tycker att jag har fått oförtjänt mycket stöd. Alla de som har varit inblandade i kampanjen [Free Joel] har gjort ett enormt bra arbete.
Jag har fått brev/kort/stöd från Ryssland, Nya Zeeland, Mexico, Chile, Europa, USA och U.K bl.a. Känner mig som sagt bortskämd på den fronten, men jag är evigt tacksam för alla de som har hört av sig. Tiden skulle inte ha gått så här fort utan alla dessa brev, speciellt tiden i häktet. Häktets funktion är ju att bryta ner och att knäcka de som sitter där. Tror att det är svårt för de som inte har spenderat en längre tid i häkte att förstå hur det är. Att vara isolerad i 24 timmar, dygnet runt, anklagad för ett brott som kan ge ett långt fängelsestraff har inte varit lätt. Men tack vare en konstant ström av brev har jag hållit mig flytande. Uppenbarligen har detta varit provocerande för Kriminalvården att stödet har varit så stort. Massor av brev har blivit stoppade, de har strukit över eller undanhållit brev som innehållit avsändarens adresser. De har dragit in alla mina obevakade besök och menar då att de vill ”begränsat mina kontaktytor”. Resultatet av detta är att jag inte träffat min son på över 17 veckor. Som det ser ut nu så kanske vi inte kommer att kunna få träffa varandra alls eftersom han inte kan komma på bevakade besök och det är allt jag beviljas. Den utredningen som gjordes på Kumla har använts nu för att kunna lägga en högre säkerhetsklass på mig.

Jag vill poängtera att bristen på kontakt med mitt barn inte är unik. Massor av intagna nekas rätten att träffa sina barn eller placeras långt i från sin familj och på så sätt omöjliggör en god kontakt.
Spårade ut lite från själva frågan men stödet har kommit från alla möjliga håll. Oväntat stort stöd har kommit från folk i Hardcore scenen vilket gjort mig extra glad eftersom det var där som jag politiserades från första början.

Vad anser du att ett bra fångarbete innebär?

Det är många komponenter som avgör ett bra fångarbete. Men för att nämna några,

- Något som ofta glöms bort är de anhöriga. All fokus riktas mot den person som är i häkte eller i fängelse men resten av familjen drabbas också.
- Att ha en bra kontakt med personens advokat underlättar otroligt mycket.
- Insamlade pengar gör större nytta på utsidan. Så klart ska man skicka in pengar men det är viktigare att hyra och andra räkningar betalas och att man kan betala resor till häkte/anstalt för familjen.
Att syssla med fångkamp är inte lika creddit som att vara aktivist på gatan men det är minst lika viktigt.

Du arbetar ju med fångkamp innanför murarna precis som du gjorde på utsidan. Kan du berätta lite om det?

Förutom att skriva brev till andra kamrater i fängelse så har vi i Fånggruppen startat en tidning som skickas in till de andra antifascisterna som sitter i Sverige. Tanken med tidningen är att ha ett forum för oss att diskutera. Vi är utspridda på olika fängelsen men tack vare tidningen kan vi få en känsla av gemenskap. Dessutom innehåller tidningen nyheter som inte alltid förmedlas i borgelig media. Det kan vara nyheter om strejker och demonstrationer till intervjuer och reportage. Förra numret tog bl.a. upp att Irland har planer på att ta betalt för färskvatten. Vi i Fånggruppen håller även på att göra intervjuer med kamrater i fängelse runt om i världen. Vad mer? Jo vi kommer att starta en kampanj för att samla in namnunderskrifter för att Jock ska få föras över till Australienskt fängelse. Dessutom har vi lite pengainsamlingar på gång.

Vi vill använda det momentum som Free Joel-kampanjen har fått till att spilla över på andra kampanjer för fångar som har det jävligt mycket värre än jag.

Jag vet att du har kontakt med andra kamrater i fängelse, berätta lite om det.

Ja jag har kontakt med flera kamrater i fängelse. Vi utbyter erfarenheter och eftersom jag försöker vara aktiv i Fånggruppen så är det intressant att veta hur det är runt om i världen och på så sätt veta hur man kan stödja dem bäst.

Det är framförallt två kamrater som jag vill kampanja lite för. Den ena är Jock Palfreeman. Jock sitter av ett 20 år långt fängelsestraff efter att ha kommit till undersättning till två romska killar som blev attackerade av nazister. De två killarna som blev attackerade lyckades springa därifrån men då blev Jock istället attackerad. I tumultet som följde blev två av nazisterna knivskurna, varav en avled.

Fånggruppen har gjort en intervju med Jock som kommer publiceras i början av nästa år. Den andra kamraten jag vill uppmärksamma är John Bowden. John sitter i skrivandets stund på livsstid i Scotland. Under sina mer än 30 år i fängelse har John blivit misshandlad av vakter ett flertal gånger och suttit isolerad i flera år, de har gjort allt för att bryta ner honom. Han har blivit nekad frigivning på grund av hans kontakter med ABC (Anarchist Black Cross). Men i själva verket handlar det om något helt annat. John har under åren i fängelse deltagit i flera strejker, dessutom har han kritiserat Storbritanniens fängelsesystem. Det är ingen nyhet att om man kritiserar fängelsesystemet då även får betala för det. Det är på samma sätt i Sverige.

Innanför murarna har en tid att tänka. Vad har tiden i häktet och fängelset gett dig?

Inte mycket om jag ska vara ärlig. Men i och med kontakten med andra kamrater bakom galler har jag fått lite perspektiv och helt plötsligt känns inte min situation så illa ändå.

Några avslutande ord?

Don’t forget the streets. Don’t forget the struggle.
- Raybeez (Warzone)